Sjöfruskolan

Med idéer från elever på mellanstadiet skapat rörelsestationer i skolans naturmiljö.

Så här gjorde vi

Initialt fanns en tanke om att för årskurs 4 införa rörelsepauser som ett naturligt inslag under långa teoretiska lektioner. Efter kollegialt önskemål lades den idéen på is (det är dock inget som hindrar att man genomför rörelsepauser ändå). I stället uttrycktes behovet av något som skulle främja hela skolan (årskurs F till 6 plus fritids) under hela skoldagen. Så startade arbetet med att bygga upp Sjöfruskolans nya hinderbana, med stöd av skolans båda rektorer, vägledning av Grim och med en personalgrupp som gör detta som en del av en redan pågående skolutvecklande process kring främjandet av rörelserikedom. Viktiga nycklar i processen var elevinflytande och delaktighet, vilket ger ökad motivation och lärande.

Del 1. Eleverna skapade ritningar

Självklart engagerades huvudrollsinnehavarna, helt enligt läroplanens tydliga riktlinjer om elevernas delaktighet, redan initialt. De nästan 100 eleverna i åk. 4 som ritade hindren använde egen erfarenhet som grund till sitt skapande. Några av dem hade deltagit i Toughest. Många av dem hade testat banor som rörelsebanan vid Nydala, eller hinderbanan i I20-dungen. Det googlades även friskt på ninja-warrior-tävlingar.

Ramar

Två 40 min SO-lektioner användes för elevuppdraget att rita hindren till banan. Den didaktiska inriktningen (målet med undervisningen) grundades på området demokratiska processer och arbetssätt ur syftestexten i kursplan för ämnet samhällskunskap.

På lektionerna fick eleverna i förutbestämda grupper i uppdrag att rita en hinderbana på ett A3-papper. Banan skulle ligga på ett bestämt område på skolgården där det är skog, träd och stenar. I uppdraget framgick också att det skulle vara bra att kunna nyttja hindren sommar som vinter. De skulle finnas i olika nivåer, med progression och de skulle kunna byggas av hållbart material. Alltså skulle hindren både vara hållbara över tid och byggda av återvunnet/hållbart material. Vår förhoppning var att genom den vägledningen inte begränsa utan uppmuntra till kritiskt granskande av förutsättningar i olika rörelsesammanhang.

Under den kreativa processen har eleverna uttryckt tankar som:

• Ska vi eller ska vi inte visa vilken del som är svår/lätt?
• Hur peppar man varandra att våga?
• Hur undviker vi att det blir kö vid hindren?
• Hur undviker vi att det blir publik?
• Har vi fått med grundmotoriska färdigheter (författarens ord) åla, krypa, gå, rulla, stödja, kasta, fånga, hoppa, balansera, springa, hänga och klättra.
• Fungerar hindret om det är halkigt?
• Fungerar hindret om det är snö?
• Kan hindret varieras?
• Hur kommer miljön påverkas om vi spikar in i träd?

Eleverna behövde inte tänka på hindrens säkerhet. Det sågs som en vuxenfråga att säkerställa garantin för trygghet.

Eleverna i årskurs 4 visade stort engagemang och intresse för den här uppgiften. De bollade smarta reflekterande tankar och lyssnade aktivt på varandra. De visade prov på empati och uttryckte samtidigt tankar om tävling och utmaning. En oro kring att just mitt hinder inte kommer kunna byggas uppkom för några. Det har varit en blandning av hindren i en cirkel eller hindren utspridda i en icke bestämd ordning. Hindren har namngetts. Aspekten säkerhet eller om hindret är möjligt att bygga har varit obefintlig.

Del 2. Fler elever fick chans till delaktighet och inflytande

När ritningarna var klara blev det vernissage för elevrepresentanter från årskurs 5 och 6 som medverkar i skolans Outdoor Team (ODT). Ritningarna monterades på vikväggar och teamet fick tycka, tänka och presentera sina åsikter kring vilka hinder som de trodde skulle passa skolan bäst.

Åk 5-6 tyckte att ritningarna som åk 4 gjort såg bra ut. Att hindren skulle byggas i olika svårighetsnivåer var elevernas tydligaste önskan. De var peppade och positiva till att skolgården nu ska få en ny hinderbana då den gamla är borttagen. ODT-representanterna fick i uppgift att gå ut i sina klasser och informera om hinderbanan. Det är viktigt att alla på mellanstadiet blir delaktiga i denna process så de känner ett ansvar och är rädd om hinderbanan.

Del 3. Första delarna på plats

Efter ett par veckor fanns de första delarna av den nya hinderbanan på plats. Den utgjordes av balansgångar, bildäck och plattformar bland träden. Redan första dagen var massor med elever, både flickor och pojkar, i full fart med att testa de nya utmaningarna som de fått vara med och designa. De har på kreativa sätt hittat på olika fantasilekar med stockar och däck. Här syns fördelar med att vuxna inte förutbestämt hur delarna ska användas. Vi fick mycket uppskattad hjälp av Robert Lindberg på RF-SISU Västerbotten med delarna till banan.

För oss vuxna ger själva resan/processen mycket värdefull insikt i hur viktig elevernas känsla av delaktighet och inflytande är. Det är av yttersta vikt för eleverna att deras engagemang leder till ett synligt resultat.

Del 4. Spaning in i framtiden/Nästa steg

”Byggkväll” med vårdnadshavare?
Framtida idéer för hur hindren kan användas och utvecklas blir något att se fram mot. Förslagsvis skulle elevernas vårdnadshavare kunna bjudas in till en byggkväll. Det skulle förhoppningsvis vara roligt för dem att få engagera sig i att skapa roliga och meningsfulla lärmiljöer för sina barn. Det skulle även kunna vara ett bra tillfälle att få till samtal med vårdnadshavare om rörelserikedom och om nyttan och riskerna som vissa rörelseaktiviteter kan innebära.

Använda i teoretiska lektioner?
De uppenbara fördelarna med att projektet riktades mot “hela skolan hela dagen” är att banan kan användas om en naturlig del i elevernas lek, vid raster eller fritidstid. Vi vill dock att hinderbanan ses och kan användas som ett pedagogiskt verktyg även under teoretiska lektioner. Vi använder i arbetslaget Google Drive och kan enkelt göra en gemensam mapp där vi lägger förslag på lektioner där teoretiska mål kan arbetas mot genom att använda hinderbanan.

Vi tänker att det finns möjlighet att förlägga många lektioner vid banan. Till exempel:

• Målet normer och regler i elevens livsmiljö.
• Kan man öva engelska verb med hjälp av hinderbanan?
• Rubriken Bildframställning med momenten fotografering och filmande, är det en lektion som under hösten sker i den nya hinderbanan?
• I syftestexten för matematik beskrivs hur undervisningen ska ge förutsättningar för eleverna att utveckla sina kunskaper i ämnet, kan vi skapa de förutsättningarna utomhus?

Externa användare?
Hinderbanan kan också användas av idrottsföreningen GUIF som tränar fotboll just bredvid. Eftersom banan ligger lättillgängligt bredvid en cykel-/promenadväg kanske förbipasserande vågar utmana sig och försöker ta sig genom ett eller flera hinder. Det blir även ett extra inslag av balansträning då banan är förlagd i skogen, underlaget varierar naturligt med stock och sten.

Ytterligare en fördel är att aktivitetsplatsen finns lite avsides i en skogsmiljö och erbjuder en förhållandevis lugn och skyddad miljö, jämfört med öppna grusplanen/mitt på skolgården.

Ett av våra favoritsätt att förklara rörelserikedom

En sammanfattning av arbetslagets känsla för ordet rörelserikedom är att begreppet står för individens förmågor att bemästra olika fysiska aktiviteter. Rikedom uppfattar vi som en beskrivning av begreppets omfång, där kraften till kroppsliga utmaningar och modet att just utmana är den tillgång som gör en rik. Rörelserikedom ser vi som en egenskap varje person besitter och som är utvecklingsbar.

Så här passar rörelserikedom vår organisations vision, värderingar eller behov

För skolor är rörelse inte något som ska passa en vision. Skolan SKA, enligt läroplanen, främja olika rörelsemoment för eleverna. Hela vår verksamhet präglas av att genom hela skoldagen ge förutsättningar för aktivitet. Det står i läroplanens inledande kapitel att: “Skolan ska även sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen.”

Detsamma gäller övriga ledord som karaktäriserar begreppet rörelserikedom, där skolan i sin omsorg om eleverna ska stärka deras självkänsla och skapa villkor som möjliggör utveckling. Då ökar känslan för den egna kompetensen, eleven växer genom lust och motivation. Läroplanen säger: “Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt deras vilja att pröva och omsätta idéer i handling och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra.”

Viktiga nycklar i vår process var elevinflytande och delaktighet, vilket ger ökad motivation och lärande. I läroplanens inledande delar kapitel 1 och 2 står att: “Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar. Skolan ska i samarbete med hemmen främja elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”

I förskoleklassens kursplan finns mål att: “Eleverna ska ges förutsättningar att utveckla en allsidig rörelseförmåga genom att få delta i fysiska aktiviteter och vistelse i olika naturmiljöer. Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att uppleva rörelseglädje och därigenom utveckla sitt intresse för att vara fysiskt aktiva. Vidare ska undervisningen bidra till en förståelse för hur fysisk aktivitet kan påverka hälsa och välbefinnande.” Det kan hinderbanan sannolikt bidra till!

Söker man stöd i fler styrdokument för vår verksamhet går det att hitta i Skollagen kap 4 §2 och §9. Styrdokument är bindande. Det är lagar och förordningar vi ska följa.

Barnkonventionen §12 och 13.

Även Arbetsmiljölagen ställer krav på elevers medverkan.

Vi ser dessa fördelar med att använda rörelserikedom

Det finns en mängd fördelar med att eleverna i skolan, våra barn, Umeås medborgare, får möjligheter till rörelse. Främst att det främjar ett gott mående, men även att det stimulerar lärande och utveckling. Om detta finns det mycket skrivet, exempelvis publikationer på Skolverkets hemsida, från Riksidrottsförbundet och Karolinska Institutet. Vi behöver inte bli övertygade om att de är fördelar, de känner vi redan till.

Det finns föreskrifter och standarder för design av lekplatser vid skolor. Dessa föreskrifter finns för att i den mån det är möjligt begränsa risken för att personer som leker där ska skada sig allvarligt. Föreskrifterna handlar om säkerhet när det gäller montering, hållbarhet, klämrisk, fri fallyta, underlag och underhåll. Boverkets byggregler är allmänna råd, men vad händer om de inte efterföljs? Emma Crawley, lärare och miljöpsykolog med stor erfarenhet av skolgårdsmiljöer, säger ”risktagande är en drivkraft för utveckling”. Hon menar att det är viktigt att vi minimerar risker som det är osannolikt att barnen själva skulle upptäcka. Hon argumenterar för en ”Balanserad riskbedömning” som innebär att man värderar nyttan och riskerna vid byggnation av nya lekplatser och rörelsemoduler, i stället för att endast bedöma skaderisken.

Kontaktinformation

Sara Åhman, lärare på Sjöfruskolan årskurs 4, sara.ahman@umea.se