Physical literacy och miljödesign

Physical Literacy Handbook publicerades 2026 och ett av kapitlen är Physical literacy and environmental design.

En av kärnpelarna inom physical literacy är behovet av att varje upplevelse av fysisk aktivitet ska vara positiv och meningsfull för varje individ (Sport England, 2023). För att uppnå detta måste aktiviteten skapa en positiv atmosfär – fysiskt, känslomässigt och socialt – och detta kan i hög grad påverkas av den miljö där den äger rum. ”Vilka vi är med” spelar stor roll. Men det gör även ”var vi befinner oss”. Det är därför viktigt att tänka på den fysiska miljöns karaktär och kvalitet, liksom den emotionella och sociala. Det innebär att vi behöver kunna påverka utformningen, utseendet, känslan och tillhandahållandet av de platser där aktivitet sker.

Det finns ett växande internationellt arbete som syftar till att påverka planerare, formgivare och byggherrar att omfamna principerna för physical literacy i skapandet av ett levande och dynamiskt ”offentligt rum”. Detta inkluderar öppna ytor, formella och informella lekplatser, planer och banor, trottoarer, gångvägar och tillfartsvägar, gator och vägar, stigar och öppna vattendrag.

Aktiva miljöer främjas som ett sätt att hjälpa samhällen att växa in i en fysiskt aktiv livsstil och därigenom stödja förbättringar av deras fysiska, sociala och emotionella hälsa och välmående. Den mångdimensionella konstruktionen av physical literacy kan vara en kraftfull allierad inom design genom att skapa positiva utmaningar för alla.

Kapitlet i sin helhet på engelska >

Physical literacy och miljödesign – tillämpningar och erfarenheter från Sverige

En summering av kapitlet med svenskt fokus

Physical literacy utgår från att varje rörelseupplevelse ska vara positiv och meningsfull för varje individ, oavsett ålder, förmåga, kultur eller kön. Miljön där aktivitet sker är inte en neutral bakgrund – den kan aktivera, inaktivera eller till och med deaktivera individens relation till rörelse. Det är mot den bakgrunden som principerna för Physical Literacy Enriched Environmental Design (PLEED) har utvecklats, som ett verktyg för planerare, landskapsarkitekter, byggherrar och kommuner att skapa rörelseberikande miljöer för hela samhället.

PLEED bygger på sju principer:

• utmaningar för alla förmågenivåer och alla intressen
• anknytning till människor och platser
• rörelsekorsningar mellan olika grupper och aktiviteter
• tillgängliga rörelsemöjligheter i närmiljön
• handlingsmöjligheter som uppmuntrar till utforskning
• neutralt riskperspektiv som ersätter ”så säkert som möjligt” med ”så säkert som nödvändigt

Princip 1 – En nivå av utmaning för alla förmågenivåer

Denna princip handlar om att utveckla rörelsemiljöer där varje individ kan hitta en utmaningsnivå som passar just dem. Grunden är teorin om optimal utmaning: för svårt leder till att man ger upp, för lätt leder till uttråkning, men en lagom utmaning skapar engagemang och deltagande. Viktigt är att utmaningen inte bara avser den fysiska dimensionen – sociala, kreativa och psykologiska aspekter spelar lika stor roll. En miljö kan exempelvis erbjuda rätt fysisk svårighetsgrad men vara placerad i ett socialt sammanhang som känns otryggt eller uteslutande.

Principen betonar också kopplingen mellan kompetens och självförtroende. Rörelsemöjligheter bör inte bara möjliggöra ny kompetens – de bör avsiktligt länkas till uppbyggnad av självförtroende. Självförtroende är en nyckelfaktor för fortsatt deltagande, förbättrad prestation och minskad skaderisk. Konkret innebär detta att en miljö bör erbjuda flera ingångspunkter anpassade efter olika förmågenivåer, men också tydliga möjligheter till progression – så att deltagaren kan se och uppleva sin egen utveckling.

Princip 2 – En typ av utmaning för alla intressen

Inom ett rörelserum bör det finnas ett varierat utbud av engagemangsmöjligheter som tillgodoser olika intressen och motivationer. Principen ställer frågan: inte bara vem som rör sig i en miljö, utan framför allt vem som inte gör det – och varför. Designprocesser som utgår från en enda aktivitetstyp riskerar att utesluta stora delar av befolkningen.

Genom att medvetet planera för olika typer av utmaningar – tävlingsinriktade, konstnärliga, sociala, meditativa, lekfulla – kan en plats bli attraktiv för en betydligt bredare grupp. Principen adresserar också problemet med miljöer som skapar fler åskådare än aktiva deltagare. Njutning kopplad till rörelseupplevelsen är en nyckelfaktor för motivation, och miljöer bör erbjuda både lek och glädje (distraktion, spontanitet) och lustfyllt lärande (ny kompetens, utforskning).

Princip 3 – Anknytning

Samhörighet är ett grundläggande mänskligt behov, och anknytning är kärnan i att skapa mening och syfte i rörelse. Deltagare kan ha anknytning till andra människor, till grupper, till platser, till föremål och till naturen. Dessa anknytningar bör beaktas redan i designstadiet – inte som en eftertanke.

Anknytning till andra människor uppstår inte bara genom vänskap. Regelbunden närvaro av bekanta ansikten i ett rörelseutrymme skapar en form av ”rörelsegemenskap” som bygger tillit, trygghet och känsla av tillhörighet. Designen bör därför stödja sådana möten – exempelvis genom ytor som inbjuder till samvaro, eller program som återkommer på fasta tider. Det är också viktigt att beakta att en persons form av anknytning kan förändras under en och samma rörelseaktivitet.

Princip 4 – Rörelsesammanflätning

Traditionellt tenderar vi att utforma miljöer segregerade efter funktion, förmåga, ålder eller kulturella normer – en lekplats för barn, ett utegym för vuxna, en bollplan för en specifik sport. Rörelsesammanflätning utmanar detta genom att avsiktligt sammanfläta olika typer av rörelseaktiviteter, förmågenivåer och användargrupper i gemensamma utrymmen.

Sammanflätningen skapar vikarierande upplevelser – att se någon annan röra sig på ett nytt sätt väcker nyfikenhet och kan leda till att man själv utforskar nya rörelsemöjligheter. Den kan också bygga empati och förståelse för andras rörelsesätt och förutsättningar, vilket stärker en sammanhållen känsla av tillhörighet. Målet är en miljö där alla – oavsett ålder, förmåga eller bakgrund – känner sig bekväma att röra sig tillsammans.

Princip 5 – Rörelsemöjligheter

Tillgång till rörelse direkt i närmiljön – ”utanför bakdörren” – är en av de starkaste faktorerna för ett aktivt samhälle. I miljöer där rörelse kräver att man lämnar sitt kvarter eller sin skola minskar deltagandet markant. Principen handlar om att göra rörelse tillgänglig, attraktiv och självklar i vardagliga sammanhang.

Det gäller inte bara offentliga parker eller idrottsplatser. Skolgårdar, korridorer, entréytor och torg kan alla berikas med rörelsemöjligheter. Det så kallade 15-minuterssamhället – där grundläggande behov, inklusive möjligheter till rörelse, finns inom 15 minuters promenad – är ett relevant planeringsideal. Principen bidrar också till att minska sociala hinder som tid och ekonomi, eftersom rörelse inte kräver resor eller avgifter.

Princip 6 – Handlingsmöjligheter (Affordances)

Begreppet affordance beskriver de rörelsemöjligheter som en miljö erbjuder och som uppfattas av användaren: ”Vad kan jag göra här?” i stället för ”Gör detta”. Många miljöer är utformade med fasta, förutbestämda funktioner – en bänk att sitta på, en stege att klättra i. Affordance-tänkande syftar i stället till att skapa miljöer vars egenskaper kan tolkas och användas på flera sätt, utifrån varje individs fantasi, förmåga och intresse.

Detta designtänkande stöder utvecklingen av handlingskraft och självständighet, rörelseutforskning genom problemlösning och beslutsfattande, samt resiliens. När barn och vuxna ges möjlighet att själva hitta på hur de ska använda en yta, tränas kreativitet och anpassningsförmåga – egenskaper som är värdefulla långt bortom den specifika rörelseaktiviteten.

Princip 7 – Neutralt riskperspektiv

Många design- och förvaltningsbeslut styrs av ett överskottssäkerhetstänk – att göra miljöer ”så säkra som möjligt”. Paradoxalt nog kan detta skapa allvarliga negativa utfall på sikt: när miljöer utformas för att eliminera all risk undanröjs också de utmaningar som är nödvändiga för lärande, kompetensuppbyggnad och självförtroende.

Ett neutralt riskperspektiv innebär i stället att varje aktivitet betraktas som bärare av både positiva och negativa utfall – omedelbara och långsiktiga, för deltagaren och för åskådaren. Risk ses inte längre som något entydigt negativt som ska undvikas, utan som en naturlig del av rörelse och lärande. Målet är ”adekvat säkerhet – så säkert som nödvändigt”, vilket skapar förutsättningar för sunda riskperspektiv, mod och ett utforskande förhållningssätt hos deltagarna. För markägare och förvaltare innebär detta ett skifte från skademinimering som enda mål till en balanserad bedömning av risker och vinster.

Svensk kontext och utmaningar

Vanliga designlösningar i svenska skolor och offentliga miljöer – multisportsarenor, lekredskap, utegym – tillgodoser generellt en förmågenivå och ett rörelseintresse. De placeras ofta på separata platser för specifika användargrupper och utformas med ett överskottsperspektiv på säkerhet. Ur ett PLEED-perspektiv saknar många miljöer variation, rörelsesammanflätning och utrymme för utforskning.
En central utmaning är bristen på nationell konsensus kring begreppet physical literacy. Olika aktörer använder begreppet på skilda sätt, vilket försvårar samverkan och bromsar innovations- och implementeringsarbete.

Startskottet 2019

Resan mot bredare tillämpning av PLEED i Sverige tog sin början 2019, när regeringskansliet arrangerade en 24-timmarsworkshop i Umeå med deltagare från alla sektorer och delar av landet. Workshopen gav en introduktion till physical literacy och en fördjupning i PLEED-principerna, ledd av Dean Kriellaars, med den planerade utvecklingen av ett centralt område i Umeå som konkret case. Workshopen lade grunden för ett växande intresse som sedan dess spridit sig till allt fler kommuner och aktörer.

Innovationsprojektet ”Physical literacy i offentliga miljöer” (2020–2023)

Det tydligaste exemplet på systematisk tillämpning är projektet finansierat av Vinnova, där partners från olika sektorer samarbetade kring hur physical literacy kan omsättas i verkliga designprojekt. En central lärdom var att ingen enskild aktör besitter all kunskap som krävs – framgångsrik design förutsätter löpande samarbete mellan markägare, landskapsarkitekter, planerare, framtida användare och säkerhetsinspektörer, inte ett sekventiellt stafettlopp.

Dialogverktyget – från varför till vad

En konkret produkt från projektet är ett dialogverktyg baserat på PLEED-principerna, berikat med insikter från miljöpsykologin. Verktyget betonar vikten av att börja med frågan varför – varför ska denna miljö utvecklas, och för vem? – innan man går vidare till vad som ska byggas. En gemensam vision möjliggör syftesmaximering: varje designbeslut bedöms utifrån flera perspektiv samtidigt. I praktiken har detta kopplats till hållbarhet – ekologiskt och ekonomiskt genom materialval och återbruk, socialt genom att involverade aktörer känner ägandeskap och stolthet över platsen.

Lekbiotoper och naturbaserad design

Verktyget är berikat med insikter om lekbiotoper – naturbaserade alternativ till traditionella lekplatser. Jämförande studier visar att lekbiotoper överträffar traditionella lekplatser i lekvärde, ekosystemtjänster, kostnader och koldioxidavtryck. De är ett tydligt exempel på hur PLEED-principerna kan förenas med bredare hållbarhetsmål.

Riskperspektivet som hinder

En återkommande utmaning är rädslan för att utmanande rörelsemiljöer ska vara farliga, särskilt för yngre barn. Det pekar på behovet av bättre metoder för neutral riskbedömning, vilket skulle sänka trösklarna för att genomföra PLEED-inspirerade lösningar och stärka markägares förtroende för att miljöerna är både säkra och ändamålsenliga.

Framåtblick

Arbetet befinner sig i en tidig fas, men riktningen är tydlig. Ökad tvärsektoriell samverkan, ett gemensamt språk kring physical literacy och bättre verktyg för riskbedömning är avgörande för bredare genomslag. Miljöer utformade utifrån physical literacy kan bidra till social och hälsomässig rättvisa – och till ett samhälle där rörelse är en naturlig del av allas vardag.